Nu har det vänt och dagarna blir ljusare. Tycker att det brukar märkas i mitten av januari. Men nu har vi en julhelg och en nyårshelg att se fram emot, och det lyser upp tillvaron.

Jag ska nog ägna helgen åt en hel del läsning. Den här boken fick jag av Käre Mannen och den ska jag börja med att plöja igenom.

Det verkar vara en ganska lättläst bok om hur klimatet varierat och ständigt förändrats. Lovar att berätta vad jag tycker efter att jag läst boken.

Jag är en stor slukare av deckare, men har faktiskt gjort några undantag.

Jag har läst två böcker skrivna av politiker. Lars Adaktusson, tidigare journalist och nyhetsankare på TV, har skrivit boken ”Fasaden och insidan.” Han blev medlem i Kristdemokraterna och både Europaparlamentariker och riksdagsledamot. Det är väldigt intressant när han skildrar problemen i Mellanöstern, som ju idag är rykande aktuellt. Intressant och tragiskt är berättelsen om mediedrevet och tystnaden i de egna leden. Personligen hade jag gärna velat se att Lars Adaktusson funnits kvar i politiken.

Den andra boken är skriven av Ingvar Carlsson och heter ”I sällskap med döden.” Jag tycker att Ingvar Carlsson är en hedersman och med en helt annan ryggrad än hans efterföljare. Boken, som är liten i formatet, blir som en självbiografi i rasande fart. Måste erkänna att tempot blev lite för snabbt, jag hade velat ha mera eftertanke. Men den gode Ingvar Carlsson har snuddat vid döden under många tillfällen och det är en intressant bok, även om jag inte delar hans politiska åsikter.

När det gäller politik så tycker jag att det var bättre förr. Då fanns kommunisterna som ville att alla skulle äga lika mycket och alla företag skulle vara kooperativ. Socialdemokraterna byggde upp folkhemmet med höga skatter och gav bidrag med andra handen. Högern värnade företagandet och de redan rika. Centern var bondepartiet som värnade om landsbygden. Folkpartiets väljare var nog mest medelklass och religiösa.

Jag vet att jag generaliserar, men skillnaden mellan partierna var tydligare förr. Nu är gränserna mera utsuddade och jag är säker på att om jag läste igenom alla partiprogram skulle det finnas något som jag gillade hos alla. Egentligen är det nog Centerpartiet som i grunden står mig närmast med landsbygdspolitiken. Men de har de senaste tio åren ägnat all energi åt att vara emot Sverigedemokraterna, så att de helt tappat riktningen och alla övriga frågor har kommit i skymundan.

Ja, ja, nog om politik nu! 🤔

Dessa grabbar ska jag också ägna mig åt. Jag är speciellt förväntansfull över att läsa ”Hej livet,” eftersom den är skriven av Marcus Birro. Han har för övrigt förvarnat 😅 om både en roman och en diktsamling nästa år. Det ser jag fram emot.

Deckarna lyssnar jag på som talböcker i Storytel. Där har jag även laddat ner böcker av Björn Ferry och Charlotte Kalla. De läser själva sina böcker och jag hoppas de har kvar en del av sin dialekt.

Nu återstår bara för mig att önska er en riktigt God Jul!

Ni som känner mig vet att jag är en sportnörd. Tittar på det mesta inom sportvärlden. Ok, inte så mycket fotboll, (som är världens största sport) bara nån landskamp ibland och gärna damfotboll som inte innehåller så mycket filmningar, än så länge.

Min käre Man introducerade Formel1 i mitt liv och det krävdes nog en säsong innan jag någorlunda förstod hur allt hängde ihop. Men det är en intressant sport och nu är det bara två race kvar av den här säsongen. Men det gör inget för nu kör vintersporten igång.

Idag avgörs ju sportutbudet av vilka kanaler vi väljer att betala för. SVT betalar vi alla till genom skattsedeln och de sänder en hel del idrott. Jag önskar naturligtvis att de kunde sända mera, men förstår att ekonomin är begränsad och SVT inte kan tillgodose enbart sportnördar. För min del kan de gärna sälja ut melodifestivalen och sända stora sportevenemang istället.

Nu har de skidskytte, några alpina tävlingar och långloppscupen i sina sändningar. I helgen även längdskidor från Gällivare. Resten av alpint och längdskidor går på Kanal 6 och Viaplay. Vi har parabol och abonnemang via Allente, betalar även för Viasat Sport eftersom Formel1 går där och då ingår förstås Viaplay. Så vi kan titta reklamfritt om vi vill. Men det blir ett ruskigt joxande och kanalbyten under helgerna i vinter när vi ska hinna med allt. För att vara riktigt garderade har vi även hårddisk till boxen så vi kan spela in programmen.

Jag ska inte fördjupa mig för mycket i konkurrensen mellan SVT och Viaplay, men många duktiga sportkommentator och bisittare är fostrade i SVT. Johanna Ojala var en fantastisk expertkommentator i Vinterstudion på SVT, men en blek kopia som programledare i Viaplay. TV4 Sport, som det heter idag har vi inte i vårt utbud, så det blir inga SHLmatcher. Men man kan ju inte ha allt!!

Det blir många timmar i tv-soffan, men som tur är står min träningscykel i vardagsrummet så vi kan ta en tur på den utan att missa något.

Vi har besök av en tjuv som kommer nästan varje natt. 😅

Ingången till vårt hus är både takad och inglasad så vi lämnar ofta våra skor på bron. Även vintertid kan det stå några stövlar och kliv-i-skor ute. Men nu är det slut med det. Håkan har fått gå och leta skor och handskar som legat i snön i skogen och på grannens infart.

Vi misstänker att en sån här krabat 🦊 är tjuven. Vi har inte lyckats få se honom, men av spåren att döma så är det en räv. Grannen hade fyra rådjur på tomten häromdagen och för några veckor sedan så sprang det tre älgar på baksidan av vår tomt. Så även om vi inte bor ute på landet så har vi naturen inpå knuten. Det är perfekt, gångavstånd till restaurang och affär och ändå räven på bron!

Igår kunde vi frottera oss med en Hollywoodkändis, åtminstone i två, tre minuter.

Jag läser mycket, har gjort så hela mitt liv. Nu är jag litet lat så jag lyssnar ofta på ljudböcker. Har ett abonnemang hos Storytel som har ett stort utbud av böcker. Men jag köper även en och annan bok. När vi hörde att Bygdens Son, Peter Stormare, skulle ha sitt boksläpp på Helins Bokhandel i Bollnäs åkte vi in för att vara med. Vi fick köa ett tag innan vi träffade honom och han var precis lika enkel och trevlig som jag föreställt mig. Ser fram emot att läsa hans bok.

Nu är det snart första advent och vi har börjat rota bland tomtar och ljusslingor. Så vi ska nog vara klara lagom till advent. Önskar er en trevlig helg med att citera Herregud&co.

Vänligen Lena

Senaste inlägget var från augusti då vi fortfarande hade sommar och idag är det vinter.

Vi har haft en fin höst, ganska varmt och skönt. Naturligtvis tittar vi på väderrapporten, så innan snön kom gjorde vi ett sista ryck ute. Vi tog upp potatisen och satte vitlöken. Plockade in allt löst i trädgården och förberedde oss för snön. Håkan la på vinterdäcken på bilen och drog på mössan på husbilen.

Vi testar den här mössan i vinter och hoppas att det ska fungera.

Nu får vi väl inte ha vinter så länge, det ska tydligen börja regna. Och det ska regna ordentligt, så snön försvinner nog. Men jag blir inte klok på dessa vädervarningar. Det är gult och orange och skrivs med stora rubriker. Har vi verkligen blivit så handikappade att vi inte förstår vad ett snöfall innebär? Minns när jag var barn och föräldrarna lyssnade på väderrapporten på radion. Norra Norrlands Inland, där bodde vi och vi hade riktiga vintrar, men jag upplevde inte att det var ett problem. Kanske för att jag var ett barn och inte brydde mig så mycket. 🤔

Blev lite brydd när jag läste om trafikproblem i Östersund på grund av snöfallet. Men Östersund marknadsför sig som vinterstad och då ingår väl snön. Problemet kanske är att de byggt motorvägar för cyklister och prioriterar att hålla dem snöfria. För mig är cykling något som hör sommaren till. På vintern går man, eller åker spark om man inte tar bilen.

Tog oss an en ”lightrenovering” av vårt kök. Det började med att vi köpte ny kyl och frys och eftersom vi skulle ta ut de gamla maskinerna så tänkte vi att vi passar på att byta matta också. När den nya mattan kom in tyckte Håkan att vi skulle tapetsera om. Köket är ett så kallat beredningskök med matplatsen utanför. Det fanns kvar tapet från matplatsen som vi kunde använda. Skåpstommarna var bruna, så vi åkte på att måla dem vita… ja, så fortsatte det med en massa småfix. Det slutade också med en ny diskmaskin och just nu skruvar Håkan i nya handtag till skåpdörrarna. Men vi har fått ett ”nytt” kök som vi verkligen trivs med.

En fördel med vintern är ju all vintersport. Nästa helg drar det igång med bland annat skidskytte. Samtidigt är det snart säsongsavslutning av Formel1. Vi försöker vidga våra vyer här i Arbrå och hitta på en del aktiviteter. Det mest besökta innestället är nog ändå Biltema i Bollnäs.

Sköt om er och jag ska försöka att skriva litet oftare.

Vänligen Lena

Bloggen heter ju Livet vid 70+ och jag märker att vi har börjat tänka på ett annat sätt. Det är något som smugit sig in i tillvaron. Jag ska försöka förklara.

När vi var på trädgårdsmässan i Tällberg köpte vi en finsk rhododendron som är väldigt vacker och härdig. Några veckor senare var vi på Granngården och då sålde de ut rhododendron för halva priset. Vi kunde inte motstå, utan två fick följa med oss hem. Som ni ser av bilden så är de planterade alldeles för tätt. Men, då kommer tanken; 🤔 ”Det spelar ingen roll, det tar lång tid och det blir inte vårat bekymmer.”

I vintras fick vi besök av en firma som sålde solceller. Allt lät väldigt bra och vårt tak var som gjort för ändamålet. Men efter att ha funderat ett tag så tackade vi nej. Om det varit för tio år sedan så kanske, men nu hinner vi nog inte ”hämta hem” investeringen.

Tro nu inte att jag går omkring och tänker på döden! Nej, jag tänker på livet!

Jag citerar Nalle Puh: ”En dag ska vi dö. Alla andra dagar lever vi.”

Men visst har det kommit in ett annat sätt att tänka. Och jag som alltid bara tänkt framåt och planerat, alltid haft mål och milstolpar, kommer på mig själv med att vila i stunden. Det är ganska skönt att bara få ta dagen som den kommer. Frukost i lugn och ro med morgontidningarna, ta en runda i trädgården och sedan får dagen komma till mig.

I lördags var vi på en riktig fest. Vi firade en fantastisk god vän som fyllde 90 år. 🥂🍾❤️‍🩹

Och jag säger bara att om jag är lika pigg som hon så vill jag också bli 90. Skulle inte förvåna mig om vi träffs igen på 100-års kalas i Brinnasen om tio år.

Nu avslutar jag med några kloka ord om att åldras

• Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå.
• Pensionär, den lyckliga ålder då man helt ostraffat kan lata sig
• Den som lever med planer för framtiden håller sig ung.
• Många är aldrig riktigt jämnåriga med sig själva.
• Det avgörande är inte hur gammal du är utan hur du är gammal.

Njut av sommaren,

Vänligen Lena

Jag älskar försommaren, men i år var den väldigt kort, det blev sommar direkt!

Så här såg trädgårdslandet ut förra sommaren. Jag försökte rensa och hålla efter, men det var helt omöjligt. Under allt låg en markduk som gräset hade växt helt igenom. Vi bestämde att vi måste göra om allt. Och då ville vi börja så tidigt som möjligt för att kunna skörda i år.

Håkan jobbade med grävaren och med handkraft. Jag tittade på och pekade 😂. Under lådorna har vi lagt flyttkartonger. De förmultnar med tiden, men då har ogräset dött. I gångarna ligger stenmjöl.

Den långa odlingslådan längst bak är Håkans potatisland. Det är ingen sommar om Håkan inte kan sätta potatis. 🥰 För övrigt är det lök, rädisor, palsternacka, morötter och ringblommor. En av pallkragarna är kryddland med gräslök, fransk dragon, timjan, citronmeliss, persilja och så marockansk mynta till mojiton. 🥂

I lådan vid spaljén har vi satt sockerärtor och sallad. På andra sidan finns en klematis som ska klättra och blomma med mörkt blåa, nästan svarta, blommor.

Vi har inte bara ägnat oss åt trädgården. Käre Håkan har fyllt 70 och vi har firat i två veckor. Helgen före blev han uppvaktad med en massa godsaker och vi bjöd på mat och tårta. På födelsedagen, pingstaftonen, kom nära och kära. Vi satt ute i solen och åt och drack hela dagen. I födelsedagspresent av sina barn fick han ett plommonträd och två blåbärstrybuskar. Så då blev det mera jobb i trädgården. 🤩 Helgen efter kom Håkans tre syskon hit och överraskande honom och bjöd ut oss på mat.

Och nu är det full sommar! Nu ska jag mest gå omkring och vattna och njuta av livet. I och för sig så började jag dagen med att putsa ett par fönster i uterummet. Det gäller att passa på innan solen kommer. Tänker ta några varje dag så är det gjort. Sedan har vi ju en del projekt och jag försöker vara hantlangare till Håkan så gott det går. Mitt knä är mycket bättre, men jag har ont av och till och haltar fortfarande när jag går. Cyklar på min träningscykel varje dag.

Snart har alla tulpaner blommat ut. Gillar verkligen färgen på dessa.

Vill önska er en fin dag med dessa tänkvärda ord. 🌞

Vänligen Lena

Nu har det gått sju veckor efter min knäledsoperation. Det är en så kallad helprotes och för att fatta mig kort så var de första två veckorna ingen lek. Men nu går jag inomhus utan kryckor, jag sover bra på nätterna och jag kan köra bil. Så det går verkligen framåt. Har ett träningsprogram som jag följer för att få tillbaka böjligheten i leden. I början var jag stel som en pinne, men nu har jag passerat nittio graders böj. Så än så länge kan tanten! 😅

I höstas planterade jag en liten gran i en kruka och satte på bron. Den pyntades till advent och nu får den var en påskgran.

Vi har strålande solsken. Kalla nätter, men helt ljuvliga dagar och det ska tydligen bestå över påsken. I mitt förra inlägg från januari skrev jag om min längtan till sommaren och trädgården. Och gissa om jag plöjer trädgårdstidningar och böcker nu?! Vi har plockat in citronträdet från vinterförvaringen. Nu får det bo i sovrummet ett tag. Eftersom nätterna är så kalla kan vi inte ställa ut något i uterummet ännu. Men snart…. Vi har också börjat se över pelargonerna och planterat dahliaknölar i kruka.

Och i fönstret blommar hibiskusen lagom till påsk.

Jag har ju tillbringat mycket tid i soffan senaste tiden. Tittat på tv, slumrat till ibland och tankarna har farit runt i huvudet. 🤩. Ofta har jag letat mig tillbaka i tiden, vissa saker var bättre förr, men absolut inte allt. Dock finns det ett ord som är underskattat idag, ordet Förnöjsamhet!

Många frågar varför vi inte åker utomlands. ”Ni kan ju vara borta hela vintern och njuta av värmen,” får jag ofta höra. Men jag vill inte. Och jag har bestämt mig för att nu när jag passerat sjuttio har jag rätt att göra vad jag vill.

• Varför är det fult att trivas hemma?
• Varför är det fult att läsa böcker, titta på tv och pyssla?

För att höra till dagens norm ska man tycka om att resa och uppleva äventyr. Man ska älska att träffa nya människor, tycka om att laga mat och umgås.

Jag är så långt från den normen som man kan komma. Jag är väldigt hemkär, har alltid varit men kanske mera nu än förr. Jag har rest mycket tidigare, men det räcker, jag är mätt nu. Så när andra planerar resor och äventyr är jag nöjd med att vara hemma. Det jag planerar och ser fram emot är att ställa i ordning trädgårdslandet. Att plocka fram trädgårdsmöblerna, plantera de första penséerna… Sedan har vi ju husbilen som vi kan åka ut med.

Med detta vill jag bara säga att vi har allt vi behöver och litet till. Jag önskar mig inget mera, jag är nöjd.

Glad påsk, Vänligen Lena

Januari är absolut årets längsta månad. Den vill liksom aldrig ta slut. Nu har vi i alla fall kommit mer än halvvägs och det börjar ljusna.

Ett ljus i mörkret är ju all vintersport. Nu är helgerna helt fulltecknade. Vi har tv via parabol och en inspelningsbar box, dessutom kan vi ju streama, så vi borde inte missa något. Tyvärr sa vi upp Viasat sport när Formel1säsongen var över, så vi kan inte titta på längdåkningen reklamfritt. Får hålla till godo med kanal 6. Men från första mars är det Viasat sport som gäller igen.

Under dessa stillasittande sporthelger brukar Håkans klocka plinga till med uppmaningen att han ska röra på sig. Av praktiska skäl har jag inte valt den inställningen på min klocka. 🤩 Hade tidigare en jobbarkompis vars klocka stannade under semestern. Det var en sån där antik sak som drog upp sig själv när han rörde på armen. 😅

En annan sak som jag tar till för att göra januari uthärdlig är att planera för sommaren i trädgården. Jag botaniserar i trädgårdstidningar och böcker. Gör upp skisser och planer för det vi ska ta itu med under säsongen. Vi flyttade ju hit i juni och ägnade oss åt att ta bort och flytta på buskar och plantera fruktträd. Det var också en hel del att röja upp på baksidan av huset. Dessutom tog det tid att lägga kabel och få fart på gräsklipparen.

Till sommaren får vi ägna oss åt en del finlir, och snickeriarbeten. Det första vi ska ta itu med är odlingslådorna.

Det finns en ruta med lådor med täckbark emellan. Tyvärr är det helt överväxt av ogräs. Vi får helt enkelt göra om allt till sommaren. Tur att jag har en stark Man med grävare… dessutom är Han snäll och går med på alla mina upptåg. 🤣❤️

Vi får lyfta på hela ramen och försöka stoppa ogräset. Kanske att det blir trätrall som golv… eller grus… eller något annat smart.

Vi har också planer på att anlägga en damm, liknande den vi hade tidigare. Får se om vi hinner! Har redan skissat på den och vet precis hur den ska se ut och vilka växter jag vill ha. Suck! Vad jag längtar. 😍

Nu är det dags för mig att resa på mig och gå ut en sväng. Hoppas att ni kan härda ut en vecka till, då tar januari äntligen slut.

Vänligen Lena

Det här inlägget kommer att innehålla tips på böcker och annat.
I mitt allra första inlägg skrev jag att jag skulle försöka mig på att läsa några böcker av Björn Ranelid. Jag har verkligen försökt, men det går inte. Hittade inte den röda tråden, handlingen hoppade hit och dit, och jag kunde inte hänga med. Så därför ger jag upp på Herr Ranelid.

Vill börja med en favorit bland genren deckare, Pascal Engman.

I höstas kom den femte boken i serien om Vanessa Frank. Vill ni ha spänning från första bladet ska ni läsa Pascal Engman, och när ni väl börjat läsa är det svårt att lägga ifrån sig boken. Innan böckerna om Vanessa Frank skrev Engman debutromanen ”Patrioterna” och redan när jag läste den var jag såld. Däremot så har han tillsammans med Johannes Selåker skrivit boken ”Till minne av en mördare”, och den boken tilltalade mig inte, kände liksom inte igen mig även om jag kommer ihåg fotbollsVM 1994. Läste halva boken innan jag gav upp, kanske att jag borde ge den en ny chans, kan vara en generationsfråga. (Att jag är för gammal.)
Sammanfattningsvis så rekommenderar jag verkligen Pascal Engman. Hans böcker finns även som ljudböcker.
Andra favoriter bland deckarförfattare är: Elly Griffiths, Jonas Moström, Håkan Nesser och jag läser fortfarande Agatha Christie.

Hur många av er har fått blommor från en författare när ni fyllt år? 😀 Det har jag.

Carina Aynsley heter författaren och jag har läst ett antal novellsamlingar av henne tidigare. När vi besökte höstmarknaden på Träslottet här i Arbrå köpte jag tre av hennes nyare böcker. Jag har läst den första, ”52 år och okysst.” Det är en hisnande resa. Om ni tycker om ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” så gillar ni ”52 år och okysst” också.

Citerar baksidestexten: ”Lotten blir förälskad, förförd, förgiftad och förälskad igen. Och igen. Familjehemligheterna är många och under sitt sökande efter svaren på gåtorna upplever Lotten svindlande äventyr ute i vida världen tillsammans med bland andra Dalai Lama, The Beatles och Lill-Babs.”
Ska nu börja läsa hennes böcker om ”Grannar” och ser verkligen fram emot det.

Det tredje lästipset är författaren Tomas Sjödin. Han är pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg, men är nog mest känd som krönikör i Göteborgposten och sina Sommar -och Vinterprat. Om jag räknat rätt har han Sommarpratat/Vinterpratat åtta gånger, varav två gånger valda av lyssnarna.

Boken ”Lita på att det ljusnar ” är en samling av hans krönikor. Den kan ni ha på soffbordet och läsa en krönika i reklampauserna. Bara bokens rubrik gör att jag blir glad.
Hans skrivande och sommarprat är vardagsnära och självbiografiska. Förlusten av två av sönerna som avled i tonåren av en nervsjukdom går som en röd tråd genom böckerna. Glömmer aldrig hans Sommarprat när han berättar om en lång biltur i USA som han gör alldeles ensam. Han försöker fotografera de hisnande vyerna vid Klippiga Bergen, men inser att fotografiet inte alls överensstämmer med verkligheten. Känslan när han förstår att han inte kan dela upplevelsen med någon annan får honom att brista i gråt. Alla som fotograferar kan känna igen sig i känslan.
Läs och lyssna på Tomas Sjödin.

När det gäller programmen Sommar och Vinter så har jag laddat ner och lyssnar på gamla Pratare. Mr Sommar är för mig Torsten Ehrenmark. Honom lyssnade jag på när jag var ung och han håller än, tyvärr finns inte så många av hans program tillgängliga. I övrigt vill jag rekommendera Lars Ulvenstam, Per Gunnar Evander, Stina Wollter och många andra.

Önskar er god läsning och lyssning under mörka januari. Sen har vi ju Vintersporten att glädja oss åt.
Vänligen Lena

Jag ska inte summera året som gått. Det har bestått av med- och motgångar, alltså som livet är för det mesta.

Nu seglar vi in emot 2023 och jag tänker inte avge några löften, däremot har jag önskningar.

Den allra största önskningen är naturligtvis fred i Ukraina. 🙏 Jag har svårt att titta på nyheterna och se lidandet och förödelsen i landet. Vi har våra problem här med höga elpriser, drivmedelspriser och matpriser. Men vi har el, bensin och mat. Det som händer i Ukraina är en tragedi som bara måste få ett slut snart.

Naturligtvis önskar jag mina kära allt gott. På något vis är livet mycket lättare att leva när mina närmaste har det bra. Mamma och mormor kommer jag alltid att vara oavsett hur gamla mina barn och barnbarn blir. Där tror jag att många känner igen sig.

Sedan har jag kommit till den åldern när hälsa är det jag önskar mest av allt för egen del. Bloggen heter ju ”Livet vid 70+” och till sommaren passerar även ynglingen som jag lever med, Håkan, strecket. Vi har en del planer för sommaren, men tillägger alltid; ”Om vi är friska.” Så det är väl ofta det livet efter 70 handlar om, att ha hälsan. Inom närmaste tiden ska jag få en ny knäled och det känns både bra och gruvsamt. Men jag hoppas på bra resultat så jag kan ”trädgårda” till sommaren.

Idag har vi röjt bort snö från trädäcket på baksidan och pysslat litet ute i det varma vädret. Jag stod och tittade på takfoten som är grå och smutsig. Minns hur jag skurade ute på bron i somras och resultatet såg nästan nymålat ut, så jag sa:
– Undrar om jag kommer att orka skura takfoten till sommaren!?
Då svarade min kloke man:
– Klart att du kan. Om du tar en meter varje dag i två veckor så är du klar.
Naturligtvis. Så är det ju. Litet i taget går också framåt.

Festina lente! Det är latin och betyder, skynda långsamt. Det ska jag ta till mig för nästa år. Jag ska göra mina projekt i lugn takt och ha roligt på vägen. Och roligt har vi, min Håkan och jag. 😀

Vänligen Lena