…kring livet och döden så här i Allhelgonatiden.

I helgen blev det grått och mörkt. Idag lyckades jag gå en promenad medan det var någorlunda fint väder. Tog en bild på min vanliga slinga.

Ni som känner mig vet att jag ofta tittar på sport på tv:n och just nu är det litet mittemellan. Formel1 har två race kvar av säsongen. Det är redan avgjort vilken förare och vilket team som vunnit mästerskapet, men vi tittar i alla fall. Nu börjar nedräkningen till vintersporten och jag är särskilt förtjust i Vinterstudion på SVT. Där slipper vi ju reklamen! Nu har vi även Viaplay, så vi får väl kolla där när det går på andra kanaler. Just i helgen roar jag mig med TV-pucken.

I lördags besökte vi kyrkogården vid Arbrå kyrka och tände ett ljus i minneslunden. Kyrkan ligger väldigt vackert vid Ljusnan och det var fint och stämningsfullt trots regnet.

Håkan och jag har våra kära på gravplatser långt härifrån. Därför kändes det rätt att besöka närmaste minneslund. Vi tände extra många ljus hemma igår också. Det blir ju så att vi reflekterar litet extra över livet och de kära vi har runt omkring oss den här helgen. Nu önskar jag att jag oftare sagt till mina föräldrar att jag älskade dem. Men, ni vet, man sa inte sånt så mycket ”förr i tiden,” speciellt inte i Norrlands inland. Där kramas man int!!! Idag är det annorlunda, det är som att de där orden flyter lättare ur munnen. När min mamma dog så blev jag liksom nästa ”på tur” och jag har inte reflekterat så mycket över det… förrän på senaste tiden. Nu känns varje dag dyrbar och alla kära relationer är också dyrbara. Den dag jag är borta vill jag inte ha ett gäng barn med dåligt samvete. Jag älskar mina barn och de älskar mig. Vill bara att de ska komma ihåg mig med glädje och skratta åt mina tillkortakommanden och leva vidare i harmoni.

Önskar er en fortsatt fin Allhelgonahelg! Vänligen Lena

Jamen, nu är nog hösten här. Vi har haft så fint väder och bara två nätter när det snuddat vid minusgrader, så jag har inte känt av hösten ännu. Men nu ska det tydligen bli kallare.

Tog en promenad vid Ljusnan idag i det fina vädret. Löven faller och vi får bättre utsikt från vårt hus. Ett annat hösttecken är att vi börjat mata fåglarna, och det är full fart vid fågelbordet. Det är fortfarande ganska rörigt här, vi har inte hittat alla grejer efter flytten. Bland annat saknas några av fågelfröautomaterna. Jag är säker på att när vi köpt nya så kommer de gamla fram. Mannen letade motorsågkedjor och filar. När han hade beställt nya hittade jag de gamla i en låda i förrådet.

Eftersom det tydligen ska bli kallt så har vi flyttat in våra medelhavsväxter till vinterkvarteret.

På vår tomt finns ett före detta hundhus som målats och inretts väldigt fint. Vi har en extra frysbox där inne och så får det bli vinterförvaring av växterna. Håkan hade förberett och dragit belysning, så det var bara att köra igång timern. Där finns bland annat vårt stora citronträd, ett olivträd, en massa pelargoner och så en stor lagerbuske. Jag fick lov att klippa ner lagern ordentligt för att få plats med den. Några av kvistarna har jag tagit in och satt i en vas. Det känns en aning trist att bara slänga kvistarna, men vad gör man!?😯 Det är också lite trist att flytta ut pelargoner som är i full blom, men det är fullt inne i huset. Vi får väl gå ut och titta 👀 till dem ibland.

Innan jag går och sätter mig i uterummet och fortsätter att njuta av livet vill jag skicka med några goda rader till er.

Den sommar som sagt farväl 
är alltid på väg tillbaka 
Till dess den återvänder
övervintrar den genom längtan.

I själens skyddade lövskog
sjunger alltjämt bofink och taltrast
På minnets ljuva blomsteräng
doftar ännu konvalj och nattviol.

De två sista verserna av dikten ”Den sommar som sagt farväl” skriven av Kjell Bohlin, hämtad ur diktsamlingen Ur Svenska hjärtans djup.

Nu ska jag försöka mig på ett nytt inlägg. När jag startade om min blogg hade jag stora förhoppningar om att skriva mycket och dela med mig. Men livet kom emellan i form av sjukdom och senare flytt.

Mina hjärtbesvär efter covid börjar sakta bli bättre. Kort sagt, så går det åt rätt håll och jag hoppas att det var just covidrelaterat och inte återkommer.

Efter att min Jämte ”provbott” i Färila drygt ett år var det dags för oss att skaffa ett eget boende i Hälsingland. Efter idogt letande och några budgivningar så hamnade vi i Arbrå.

Egentligen var det nog inte vi som hittade huset, utan huset hittade oss. 🥰 För Håkan var det kärlek vid första ögonkastet, jag behövde mera tid att känna efter. Men idag är det stor kärlek. ❤️ Vi skrev kontrakt tredje juni och sedan följde tre veckors intensivt bärande, packande och slit. Det återstår nog ett släpvagnslass innan det är helt färdigflyttat. 😆

Sommaren har vi ägnat åt att grovplanera trädgården. Tagit bort en häck, flyttat buskar och breddat infarten. Tur att min Jämte har sin grävare som är otroligt stark (som Jämten).😍 Tanten däremot, har mest gått omkring och pekat.

Inne har vi en del projekt som vi får ägna oss åt till vintern. Just nu håller jag på att göra i ordning ”mitt rum.” Ett rum där jag kan vara både kreativ och nostalgisk. Det ser jag fram emot. 😀

Ovan kommer bilder från vårt uterum och soldäck. Väggen bakom spa-badet har vi skrapat och målat. När vi byter vatten i badet senare i höst ska vi flytta det bakåt, närmare väggen. Sista bilden är våra fina oxalis som står vid ingången till huset.

Vilken sommar vi haft! 🌞 Här har det varit varmt hela sommaren och det verkar fortsätta ett tag till. Just nu hör jag åskan mullra på avstånd. Vi har ätit nästan alla måltider i uterummet eller på altanen. De gånger vi ätit inne är det för att det varit för varmt i uterummet.

Husbilen har fått vila i sommar, men det kan bli någon liten tur i höst. Var sak har sin tid! 🥰

Sköt om er

Vänligen Lena

Vi har ägnat oss åt trädgården idag och jag måste medge att då njuter jag som allra mest. 🤗 Har plockat bort skräp från rabatterna och upptäckte att det är mycket på gång. Maj månad är min månad, kanske för att jag är född i maj. Men jag tror att det är för att naturen vaknar på allvar, vi kan riktigt se förändringen från dag till dag. Nu önskar jag bara att det blir litet varmare och dessutom behöver vi regn… så jag säger det där klassiska; ”Det får gärna regna på nätterna!”😆

Den här bilden får illustrera dagens arbete. Det är tur att Tanten har en portabel sittbänk. Jag fick slå ner rumpan ofta på bänken för här saknas det verkligen ork. Coronan tog det lilla jag hade!

Busken på bilden är en vintergrön Mahonia. Ser att det kommit kalla vindar från väster för den har blivit frostnupen. Jag har klippt ur den en aning och den är full av knoppar. Visar bilder senare på blomningen.

Nästa projekt i trädgården blir att köra igång dammen. Håkan har städat ur den så vi behöver bara fylla vatten och dra igång pumpen. Tänk vad mycket roligt vi har kvar!

Nu ser vi fram emot kvällens hockeymatch med Björklöven och även Indycar.

Sköt om er, Vänligen Lena

Vi börjar sakta återvända till livet. Förkylningen som visade sig vara covid, har släppt greppet, men vi är fortfarande trötta och orkar inte så mycket.

Men, vilket väder vi haft, vårkänslorna började komma tillsammans med vårfåglarna. Naturligtvis blev det en ”snödämp” inatt och då är de glada över att vi har serveringen öppen. Håkan skottade undan litet snö så att koltrastarna kunde hitta mat.

Jag har gått och funderat över reklamen från Ikea som dyker upp med jämna mellanrum på nätet. 🤔

”Gör plats för allt du älskar.” Vad innebär det egentligen? Fundera över det!

Jag ska nog försöka ge plats för de människor jag älskar….. de intressen jag älskar….. de saker jag älskar (och slänga alla skitgrejer)….. och ge plats åt mig själv….

Håkan vet hur man njuter. Ligger i spabadet och solar. Jag tycker bättre om att bada när det är mörkt och jag får njuta under stjärnorna. Men nu är det ljust så länge på kvällarna att jag hinner bli för trött. 🥴 Ikväll blir det klart och kallt, så då får jag leta mig ut.

Vänligen Lena

Vi har insjuknat i Covid. Trösten är att vi har tagit tre sprutor och sjukdomen verkar vara lindrigare nu än den var i början av pandemin. Hitintills är det som en vanlig förkylning med feber, snuva och hosta. Eftersom jag har astma så ökade jag på dosen kortison i min inhalator direkt när jag kände mig dålig. Jag är också glad att jag vaccinerat mig mot lunginflammation.

Vi hade tagit en tur med husbilen upp till Jämtland för att hälsa på nära och kära när vi insjuknade. Så vi fick inte njuta så mycket av fjällvärldens vårvinter. Men vi har vårvinter här i Hälsingland också. I helgen ska det visst bli runt 12 grader varmt. Hoppas vi är så pass pigga att vi åtminstone kan sitta ute i solen på altanen.

Tycker att det är svårt att inte må dåligt av kriget i Ukraina. Vi matas med information hela tiden och det är också så lätt att identifiera sig med offren, de är som oss. Ibland måste jag bara stänga av och se det jag har runt omkring mig för att inte gå sönder. Är så tacksam för det liv jag har och mina problem blir väldigt obetydliga när jag sätter dem i rätt perspektiv.

Vänligen Lena