är rubriken till en dikt skriven av min mamma, Nanna Dahlberg.

Och nog är det väl ett speciellt sug som infinner sig på hösten. En längtan efter något. Tror att det har att göra med att dagarna blir kortare och känslan av att sommaren gick så fort skapar en känsla av vemod.

Många längtar bort och reser till varmare länder, eller åtminstone planerar att resa senare. Minns att på den tiden när jag reste mycket så var planerandet och förväntningarna nästan bättre än själva resan. Men som jag skrivit tidigare så har jag tröttnat fullständigt på att resa och är så nöjd med att vara hemma. Jag får helt enkelt längta efter något annat, eller resa på tv:n. Det finns så många bra naturprogram som skildrar alla världens hörn.

Sedan har vi några turer kvar att göra med husbilen i höst och det ser jag fram emot.

Vi fortsätter att plocka undan i trädgården. Citronen och oliven har fått flytta in i uterummet. När kylan sätter in är det dags för nästa flytt, då hamnar de i hundhuset med en värmefläkt och extra belysning. Som sällskap får de en del pelargoner, klöver och så agaphantusen.

Vi har också börjat plantera lökar. Hade en vision av att göra en ”krokusbäck”. Alltså att plantera blåa krokusar så det ser ut som en bäckfåra i gräsmattan. Käre Håkan hjälpte mig att gräva torv och plantera. Nu får vi se till våren hur det blir. 🤩

Vi köpte lökar på Mobackes i Bollnäs, där man kan köpa på lösvikt.

Kom på att numrera påsarna och fota framför skylten för att veta vilken sort vi köpt. Vi flyttade hit sommaren 2022 och då började jag föra trädgårdsdagbok. Så efter att ha planterat lökarna skriver jag upp var jag planterat. Tulpanerna brukar ge upp efter ett par säsonger, medan påskliljor och smålökar bara blir flera.

Vi har också planterat vitlök. Årets skörd blev inte så stor, hoppas på bättre utfall nästa år.

Idag har vi tagit söndagspromenaden på Forsön, denna pärla i Arbrå.

Här finns stigar att ta med den längd som passar. Vi var ute och gick över en timme. Marvin skulle nosa på allt och vi mötte några hundar som han skällde på. Vi vet att han inte gillar andra hundar, men vi får väl träna litet. Vet inte vem som är tröttast av oss just nu. Både Håkan och Marvin ligger och lurar i soffan. 🥰 😴

Efter min knäoperation i februari förra året så tänker jag inte så ofta på att jag har en protes, men jag får ganska så ont i ryggen när jag går mycket. Är av den åsikten att ont ska med ont fördrivas så jag fortsätter att gå och hoppas på att det ska ge med sig en dag.

Om ni orkat läsa så här långt så ska jag dela med mig av mammas dikt

Höstlängtan

Du vackra sommar 
du har så bråttom 
spring ej så fort
så jag hinner med.
Jag ville leka
och plocka blommor 
få följa älven 
dess muntra färd.
Men du är borta,
vart tog du vägen?
Jag står här ensam 
med gula löv,
och vinden sliter
i kala grenar,
och älven den
är så grå och trög.
Jag ville följa
med fågelsträcken,
långt bort dit
sommaren aldrig dör.

Nanna Dahlberg 

Vänligen Lena

Förra gången berättade jag om en förändring som var på gång.

Så i fredags tog vi en tur med husbilen. Det var regn och rusk och vi kom på att vi skulle ta en genväg… som blev en senväg.

Vi hamnade på en grusväg och fick lov att ta det lugnt. Dock var den bitvis ganska rak och fin.

Så småningom kom vi fram till målet och när vi åkte hem igen på lördagen hade vi den här lille vännen med oss.

Vår nya familjemedlem, Marvin 8 år.

Nu hoppas vi verkligen att han ska trivas hos oss och att allt går bra. Vi ska nog göra vårt bästa att skämma bort honom.

Nu ska vi försöka lära Marvin att gilla Formel1 och sen i vinter blir det längdskidor och skidskytte för hela slanten. Soffläge med en skön filt är ju mysigt.

Ok då! Det får väl bli en och annan promenad också.

Idag var det frost i gräset på morgonen, men vi fick en solig och fin dag och tog en promenad vid älven. Marvin fick också vara ute i trädgården med oss när vi skördade de sista störbönorna. Till sommaren kanske det bli någon form av inhägnad ute i trädgården där han kan springa omkring när vi är ute.

”Människor förråder dina hemligheter, din vänskap och din kärlek. Djur sviker dig aldrig.” Brigitte Bardot

Vänligen Lena

Jamen, nu får jag erkänna att hösten är här. Ändå hängde sommaren med in i september med varma, soliga dagar.

Undrar hur det kommer sig att jag hela tiden intresserar mig för naturen och vädret och årstiderna. Men det kan ju vara för att jag kommer från Norra Norrlands Inland. Där lärde jag mig nog från barnsben hur viktig naturen är och att anpassa mig efter årets växlingar.

Nu har vi skördat det mesta. Bara en del störbönor och morötter kvar. Och så ska vi (eller kanske mest Käre Mannen) ”gräva opp pären.”

I år åkte vi till ett musteri med lite äpplen och fick tillbaka äppelmust förpackade i boxar. Av 30 kg äpplen blev det 21 liter must. Bra, eller hur? Det har varit ett bra år för äpplen, både stor skörd och fina frukter. Håkan har två äppelträd som han fick av sina barn när han fyllde 60. Vi tog dem med när vi flyttade och de fick först mellanlanda i Stråsjö innan vi planterade dem här i Arbrå. Förra året var de ganska medtagna, men i år har speciellt det ena trädet gett massor av frukt.

Min årstid är våren, men det blir ändå skönt med höst. Det lugnar ner sig litet och det blir mera tid för eftertanke och inomhusaktiviteter. Förresten, hur hann jag med allt när jag jobbade??? Nu fyller jag hela dagarna (inklusive några kafferaster) med arbete och pyssel. Sånt gjorde jag ju tidigare fast jag jobbade! Hmmm….

Vi har nu återupptagit besöken på simhallen. Det var en liten spärr för mig eftersom jag blev sjuk sista gången vi var där i våras. Då hade jag precis klivit ner i bassängen när jag kände direkt att hjärtat slog frivolter. Det var bara att försöka ta mig upp och vi åkte till läkarmottagningen här i Arbrå. Därifrån blev det blåljus till Bollnäs där jag fick vara kvar tills hjärtat lugnat ner sig. Men den här gången gick det bra och det var riktigt skönt att simma igen.

Nu ska jag försöka vara flitigare i mitt skrivande och kanske få till en och annan historia här på bloggen.

Men jag börjar med en cliffhanger…🤩

Till helgen ska vi göra en tur som kan komma att medföra en del förändringar för oss. Mer får ni veta senare.

Jag försökte förgäves länka till den här låten på youtube, men misslyckades. Om ni har tid så gå in och lyssna på den. Det är en väldigt fin visa tillägnad hösten.

Vänligen Lena

Det är titeln på en deckare skriven av Maria Lang. Nog stämmer det in på min känsla just nu. En helt fantastisk sommar går nu in i ett annat skede, sensommaren. Normalt brukar vemodet infinna sig i oktober, men jag anar redan ett stråk av det.

Det är den bästa sommaren på länge för min del. Vi har varit hemma och pysslat med trädgården och gjort några små utflykter med husbilen. Vädret har varit fint med en otrolig start i maj. Visst har det regnat en del, men det har varit så varmt, sällan under tjugo grader. Ett riktigt gynnsamt väder för odling. Nu skördar vi frukterna av vårt arbete.

Nog är det bekvämt med sommar! Gå omkring i shorts och linne, sen dra på sig något mera klädsamt om vi åker iväg och riskerar att träffa på folk. 🤣 Jag har ett antal ytterplagg att använda på sommaren, men de hänger oanvända. Har bara som mest tagit på mig en kofta. Så skönt!

Nu går solen upp 4:33 och ner 21:26. På morgonen märker jag ingen skillnad för jag har ovanan att vilja sova åtminstone fram till sju och sedan ligga och dra mig ett tag. Men på kvällen märker jag att det börjar skymma tidigare.

En höjdpunkt förra veckan var ett besök hos min vän Anna-Lisa som fyllde 90 år. Vi har haft så mycket kul tillsammans när hon var ordförande i Reumatikerdistriktet och jag var kassör. Det är så roligt att träffas och känna att kemin mellan oss finns där direkt som den alltid varit. Vissa vänner bara finns där. Vi kanske inte träffas så ofta, men när vi gör det så tar vi bara vid där vi slutade senast.

Jag har en barndomskamrat, Monika. Vi hängde ihop som ler och långhalm. Det är långt mellan gångerna som vi ses, men hon är ju den enda som jag kan prata gamla tider med. Den enda som vet hur det var att växa upp i Rågoliden på 1950-60-talet. Det är väldigt värdefullt.

Norra Norrlands inland och fjälltrakter hette det när väderrapporten sändes på radion. Då spetsade vi öronen för att få veta vilket väder det skulle bli. Vintrarna var långa och somrarna korta och ljusa. Men vi tillbringade den mesta tiden utomhus. Om vi skulle ta oss någonstans fick vi gå, cykla eller åka spark. Pappa var borta på jobb och mamma hade varken körkort eller bil. Vi hade det vi behövde, men det var inget överflöd och egentligen vet jag inte att jag saknade något. Världen var ganska liten och hemmet var tryggt med stor frihet. När Monika och jag skulle bada rodde vi över älven ovanför forsen, Malåforsen, och sedan in i någon vik på andra sidan. Där badade vi och solade. Vi kunde vara borta hela dagen med kanske en flaska saft och några bullar att stilla hungern med. Malåforsen är en rejäl fors där det bildas ett sug om man kommer för nära. Det hände en dödsolycka där när en båt drogs ner i forsen. Men vi visste precis hur vi skulle ro och tog inga risker. Flytvästar? Nej, det fanns inte!

Ja, det är lätt att tänka bakåt. Idag har vi allt vi behöver och lite till. Jag är så glad och nöjd med mitt liv idag.

Glad åt min Håkan som är min man och bäste vän. Glad åt mina barn och barnbarn och mina vänner. Nog finns det ännu mycket kvar av sommaren och när augustinatten mörknar så tänder vi ett ljus.

Vänligen Lena

Så är både maj och juni till ända. Vilket väder vi haft, det har varit mycket sommar och då har vi juli och augusti kvar.

Vi har gjort ett par turer med husbilen, i övrigt har vi bara varit hemma och njutit av trädgården. I år växer det så det knakar. 😂

Vi har satt upp ett litet växthus som rymmer precis det vi vill ha. Det är Håkan som sköter om växterna i växthuset, och det gör han med besked. Vi hann inte förgro så mycket utan vi har köpt några färdiga plantor. Vi brukar också sitta där inne och filosofera ibland. Det är bra att det är placerat intill odlingslådorna så att allt finns inom räckhåll. Kryddor, sallad och rädisor har vi ätit länge nu. Rädisorna måste vi så om och snart även salladen som växt sig för stor snart.

Även rabatterna frodas och är väldigt fina i år. Vi har också grävt upp en ny rabatt där vi ska plantera pioner.

Ett av sommarens projekt är ”Stenröset.”

Vi hade tänkt gräva en damm vid trädäcket, men det fick bli ett stenröse med balja och solcellsfontän. Det blev riktigt bra och och mera lättskött.

Jag måste säga att vi är ett bra team, Håkan och jag. Vi jobbar så bra tillsammans och har också roligt. Oftast så har jag ett projekt och börjar gå loss med spaden. Sen tycker Håkan att det går sakta och kommer och hjälper mig. 🤣🤣 Faktiskt har jag grävt ganska mycket grästorv, jag har rensat och donat. Inte en enda gång har jag tänkt på att jag har ett konstgjort knä, tvärt om… jag har ju inte ont längre. Vilken vinst! Tänker inte heller på att jag har förmaksflimmer, men vattenflaskan är min ständiga följeslagare.

Ja, som ni förstår så handlar det mesta om trädgård just nu. Går mest omkring och njuter och luktar på blommorna. 😊 Men visst hinner vi med en del annat också. Det är ju mycket som händer just i juli och det är roligt att vara hemma och kunna ta del av utbudet. ”Hemester” kallas det tydligen. 🤔

Just nu har vi också underhållning på kvällarna i form av Fotbolls-VM.

Här kommer en riktig sommardikt av Evert Taube,

Vänligen Lena

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången,
aftonen
den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Evert Taube

När värmen äntligen kom, så kom den med besked. Löven slog ut på några dagar och gräset är grönt.

Nu blommar häggen och plommonträdet som Håkan fick i födelsedagspresent förra året står i blom. Spännande att se om vi får smaka egna plommon i år.

Som ni förstår så handlar det mesta om trädgård för mig just nu. Och som jag skrivit tidigare, maj månad är min månad.

Jag har satt igång odlingslådorna, sått sallad, mangold, spritärter och rädisor i en låda. Låda två består av lök, gul och röd. Sedan har vi satt störbönor för första gången, det blir spännande. Fick smaka hos Håkans dotter, Marie, förra året och det var lika gott som sparris. Sedan har vi två lådor morötter och en med rödbetor.

I rabatterna spirar det och det mesta som blommar just nu är lökarna. Vi hade en grushög liggande över en del av rabatten i vinter som gör att den kommit igång sent i framkanten. Men backsippan och vårkragen har slagit ut. Det lustiga är att vi har en massa vitsippor i rabatten. De måste ha förvildat sig dit på något vis.

Men höjdpunkten just nu är ett litet växthus som Håkan håller på att montera. Det kommer bilder senare, just nu är det ungefär som att sätta ihop en möbel från Ikea. 🤣 Vi ska i alla fall ha några krukor tomater och gurka. Håkan har även sått paprika och chili 🌶️ som vi ska ha där. Vi har liksom bestämt att inte åka så mycket husbil under sommaren, utan vara hemma och vattna!!! Några korta turer blir det och till hösten får vi väl göra en längre tur.

Sedan har vi ju tagit fram vår Kromvic!! Det var Motormässa här i Arbrå förra helgen. Roligt när det ordnas något på hemmaplan. Ibland tar vi helt enkelt bara en tur med Victorian till Bollnäs och köper mjukglass på Biltema. 😆

Sedan har vi hockey-VM och Formel1. Ja, just nu har vi fullt upp och inga sysselsättningsproblem alls..

Den här tiden på året brukar jag citera Alf Henriksons dikt. Glöm inte att njuta också,

Vänligen Lena

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade 
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken 
hade häggen blommat ut.

Nu smyger våren in. Den gör framsteg och vi fylls av förväntningar. Men efter några dagar tar den ett steg tillbaka som en äkta finsk jenka.

Nu är i alla fall den mesta snön borta och lökarna börjar titta fram. I ett svagt ögonblick bar jag ut pelargonerna i uterummet. Men nu är de tillbaka till fönstret i vardagsrummet. Det är fortfarande litet för kallt på natten för att de ska få bo i ett oisolerat uterum.

Ja, nu börjar ”min tid” och maj månad är min månad. Alla förväntningar, alla planer och nöjet att följa vårens framfart.

Vi har också börjat fixa i husbilen. Sängkläderna ska vädras och så vill jag gärna städa av litet innan vi kör igång säsongen. Tidigare har vi gjort några turer även under vintern, men i år har vi inte rört den sedan i oktober.

Bilden ovan är tagen i juni 2020 längst Vildmarksvägen. Minns att det var väldigt varmt samtidigt som snödrivorna reste sig vid sidan av vägen.

Håkan och jag pratade idag om vad som driver människor. 🤔 Minns filmen som jag såg på tv för lääänge sedan om Stanley och Livingstone med Spencer Tracy i huvudrollen. Om jag minns rätt så var Livingstone en upptäcktsresande som försvann i Afrika och journalisten Stanley gav sig iväg för att leta upp honom. Livingstone drevs nog av spänningen i att upptäcka nya områden och att vara först att göra det. Stanley kanske såg det hela som journalisten som ville göra ett scoop.

Idag verkar många söka upplevelser och äventyr. Det är väl dessa människor som för mänskligheten framåt. Såg förresten att Ingemar Stenmark börjat med stavhopp och jag är säker på att han kommer att lyckas. För det där med att tävla det kan han!

Jag var ju tvungen att reflektera över vad som drivit och fortfarande driver mig. Och det är absolut inte adrenalinkickar! Inte är jag tävlingsmänniska heller, jag lät oftast barnen vinna i spel för jag tyckte synd om dem. 😏

Men jag kom fram till att det är nog skapandet. Det har varit den röda tråden hela mitt liv.

Av och till har jag ägnat mig åt måleri, både olja och akvarell. Under många år huserade jag i ett av kyrkstallarna i Färila under Färilaveckan. Gjorde även smycken och hade studiecirklar i måleri.

Trädgård och odling är är även en form av skapande som också följt mig genom livet. Jag var trädgårdsintresserad långt innan det blev så populärt som det är idag. Har ju flyttat en del under åren och överallt har jag lämnat kvar något i trädgården som är mitt verk. Men jag tänker att det är väl någon annan som får glädje av det. Jag har ju haft roligt under tiden.

Sen har vi skrivandet! I skolan skrev jag långa uppsatser och hade bra betyg i svenska. Och det är väl eftersom jag älskar att skriva som jag terroriserar er med dessa inlägg. Har en liten fundering på att skriva några berättelser här som jag delar upp litet och gör som en följetong av…. hmm, skulle det vara något? 🤔

Sen gillar jag fotografering, heminredning, handarbete… ja, allt skapande. Det kanske är det som är problemet. Jag kanske borde ha ägnat mig åt en sak bara och inte splittrat mig. Men, allt är ju roligt! 😂

Nu ger jag mig för denna gång. Kommentera gärna här eller på facebook och berätta vad som driver dig.

Vänligen Lena

Jamen nu är väl våren här med sol, värme och bakslag med snö och kyla. Precis som vanligt.

I år har Håkan satt frön av chili, paprika och tomat. Så nu har vi sådder överallt i fönster och på bänkar med belysning. Uterummet är oisolerat men vi har köpt ett litet växthus i plast och ska ha en värmefläkt som går igång på natten. Jag längtar efter att få flytta ut växterna.

Citron, oliv, pelargoner med mera har bott i hundhuset i vinter med extra belysning och ca 10 grader. De ser ut att må bra och vi har börjat plocka in och sätta om en del pelargoner. Nu börjar en härlig tid! 😊

I ett tidigare inlägg berättade jag om boken ”Vårt alltid skiftande klimat” av Eva Marie Brekkestö.

Jag har nu läst den och rekommenderar den verkligen. Boken belyser på ett lättfattligt sätt hur klimatet varierat under tusentals år. Det har varit globala perioder med varmt klimat och även perioder av kyla. Vulkanutbrott har ofta varit orsak till de kalla perioderna. Solen, solfläckar, jordaxelns lutning och även planeterna påverkar också klimatet.

Kort sagt så är det en intressant bok. Min åsikt är att ex biltrafiken inte har så stor påverkan på klimatet. Däremot skogsskövling och alla asfalterade ytor kan inte vara bra. Jag tycker också att vi borde tänka mera på att värna om miljön än att bygga en massa vindkraftverk för att köra elbilar. Men det är min åsikt och jag utnämner inte mig själv till expert. 🤔

För mig är naturen livet. Jag skulle självdö långsamt om jag inte kunde känna gräset under fötterna.

Och nu är vi med i Nato också! 🇸🇪 Tror väl inte att det händer så mycket och tyvärr var det väl oundvikligt. Nu är vår tid av neutralitet över och det som känns bittert är att det är på grund av en enda person. Tänk att en idiot kan ha så stor påverkan på hela världen. För mig känns det skrämmande.

Imorgon är det vårdagjämning och ljuset har återvänt. För mig har det också blivit ljusare. Jag har opererats för grå starr och fått en ny lins i höger öga. Jisses, så mycket färger jag kunde se helt plötsligt. Speciellt grönt! Det gröna har blivit mycket grönare! 🤣 Tänk vad gräset ska vara grönt i sommar. Igår kväll var jag ute och spanade efter stjärnor och nu var de fler än tidigare. Sex veckor efter operationen ska jag träffa optikern och kolla om jag behöver nya glas.

Passar på att önska alla en Glad och Skön Påsk 🐣

Vänligen Lena

Idag firar vi ett år, mitt nya knä och jag.

Jag ska inte frossa i knäbilder, utan första bilden visar hur jag mådde de första veckorna efter operationen. Andra bilden är min kompis som var väldigt bra att ha i början, men som jag gjorde mig av med så fort som möjligt. Och tredje bilden är uppmuntran från nära och kära.

Idag fungerar mitt nya knä ganska bra. Jag har inte full böj, men jag har så jag klarar mig. Tränar genom att cykla och i bassängen. Ska till sjukgymnasten och kolla upp om det ”nya” benet blivit längre. Jag har den känslan, men det kan ju vara inbillning. 😄

Vi, eller snarare Käre Mannen, har tapetserat i kontoret/gästrummet. Det är ju en lämplig sysselsättning innan vårbestyren kör igång. Måste verkligen berömma Mannen, han är en hejare på att tapetsera! 👏❤️ Jag försöker hantlanga så gott det går.

Idag gjorde vi en tur till Biltema och köpte hyllplan. Sedan blir det min uppgift att organisera och ställa i ordning. Det ser jag fram emot, för det är jag faktiskt bra på. 😂 Nu blir det ju också litet trevligare för våra gäster. Vi brukar ta till bäddarna i husbilen också om det kommer många samtidigt.

Den här bilden gör mig så otroligt glad. +39 minuter på en vecka! Så härligt! Här har varit ganska kallt, men sol och takdropp på dagarna. Vårt uterum är oisolerat, men vi har kunnat sitta där och dricka kaffe. Livet börjar återvända.

”Smält min is,
låt min snö
gå i tö”
suckade vintern till våren. 

”Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker,” sjöng våren.
             Gustaf Fröding

Vänligen Lena

Jag tycker januari är en transportsträcka som vi måste ta oss igenom innan det ljusnar. Och i år började vintern redan i november så den känns oändligt lång.

Har några knep för att ta mig igenom januari.

• Gå ut en liten sväng varje dag oavsett väder… fast ibland fuskar jag. 🤭
• Badhuset. Arbrå har en väldigt fin simhall och nu har vi köpt årskort. Vi åker dit åtminstone en gång i veckan och simmar och tränar. Mitt opererade knä är fortfarande ganska stelt och vattenträning är väldigt bra. Att ta normala bentag när jag simmar grodsim går däremot inte alls.
• Tulpaner. Massor av tulpaner påskyndar våren.
• Sport. All vintersport gör ju helgerna fullspäckade. Det är knappt att vi hinner med att äta. Nu pågår dessutom handbolls-EM, och vissa matcher har varit olidligt spännande.
• Deckare på tv:n. Just nu plöjer vi Morse, Unge kommissarie Morse och Lewis. Dessa tre serier hänger ju ihop, men vi har tittat på massor av engelska deckare. Rekommenderar; Unforgotten, Line of duty, Inspector George Gently, Happy valley , Shetland, Foyles war mm. De kan verkligen göra deckare i England.

Ett annat knep är att planera för trädgårdssommaren! Vi smider en del planer Käre Mannen och jag. Han vill odla tomater och jag vill ha en damm med en ordentlig perennrabatt. Och det ena utesluter nog inte det andra. Håkans dotter, Marie, bjöd på egenodlade bönor som smakade som sparris. De tänker vi testa att odla i år.

Jamen, nog ska väl denna långa och gråkalla månad ta slut så småningom.

Vänligen Lena