Nu skriver vi 2026.

Jag minns när jag gick i skolan och vi pratade om år 2000. Alla mina klasskamrater var födda 1950 och jag 1951. Jag var så avundsjuk för att de skulle fylla 50 år just år 2000… och nu är det 2026 och jag fyller 75 i år. 😅 Otroligt! Det är ju en klyscha att säga; vart tog åren vägen. Men det har gått så fort.
Skulle vilja uppmana alla som är mitt i livet att stanna upp litet och njuta av livet. Innan ni hunnit blinka så sitter ni där och fyller 75. 😀
Så här på nyåret brukar man blicka både bakåt och framåt. Titta på vad man gjort och vad man vill göra.
Men jag struntar i det. Jag har bara två önskningar. Det ena är fred i Ukraina och det andra är hälsa till mig själv och min familj. Annars har jag ju allt. 🌟

Vi har haft några fina kvällar med norrsken i höst. Men på årets första dag snöar det och vi inväntar en storm som kallas Anna. För några dagar sedan drog stormen Johannes förbi. Den härjade ordentligt här och grannen mittemot fick flera träd fällda. Jag var orolig för vårt växthus, men det klarade sig. Nu kommer det att blåsa från ett helt annat håll, så det blir till att hålla i hatten.

Jag fick ta på min röda kappa och en hätta på huvudet. Brorsan med hängselbyxor och mössa på svaj.
Så började promenaden.
Vi gick först längs landsvägen, kanske att vi satt i spjälvagnen som pappa drog.
När vi kommit ut ur byn traskade vi på en stig i skogen och kom så småningom fram till Kvarntjännbäcken (kvarntjärn). Här hade det funnits en kvarn och en damm för länge sedan.
Det var en väldigt idyllisk plats med stenhällar och en bäck som porlade nedanför tjärnen. När vi blev äldre hände det att vi fiskade upp nån abborre i tjärnen.
I pappas ryggsäck fanns kaffepanna, korv och mackor. Han hämtade ved i skogen och gjorde upp eld. Sedan åkte kaffepannan på. Brorsan och jag fick nöja oss med mjölk som dryck. Sedan snickrade pappa till grillkäppar och så brände vi på skivor av falukorv över glöden.
Vi tillbringade nog nästan hela dagen vid Kvarntjännbäcken, hoppade på hällarna,flottade pinnar och åt svart korv. Tänk att våra föräldrar hade tid med det! Pappa arbetade oftast borta och var bara ledig halva lördagen och söndagen. Jag känner en stor glädje och tacksamhet till dem att de gav mig kärleken till naturen.
Nu önskar jag er en God Fortsättning på det nya året och hoppas vi rider ut stormen.
Vänligen Lena




















































