Ettårsdagen

Idag firar vi ett år, mitt nya knä och jag.

Jag ska inte frossa i knäbilder, utan första bilden visar hur jag mådde de första veckorna efter operationen. Andra bilden är min kompis som var väldigt bra att ha i början, men som jag gjorde mig av med så fort som möjligt. Och tredje bilden är uppmuntran från nära och kära.

Idag fungerar mitt nya knä ganska bra. Jag har inte full böj, men jag har så jag klarar mig. Tränar genom att cykla och i bassängen. Ska till sjukgymnasten och kolla upp om det ”nya” benet blivit längre. Jag har den känslan, men det kan ju vara inbillning. 😄

Vi, eller snarare Käre Mannen, har tapetserat i kontoret/gästrummet. Det är ju en lämplig sysselsättning innan vårbestyren kör igång. Måste verkligen berömma Mannen, han är en hejare på att tapetsera! 👏❤️ Jag försöker hantlanga så gott det går.

Idag gjorde vi en tur till Biltema och köpte hyllplan. Sedan blir det min uppgift att organisera och ställa i ordning. Det ser jag fram emot, för det är jag faktiskt bra på. 😂 Nu blir det ju också litet trevligare för våra gäster. Vi brukar ta till bäddarna i husbilen också om det kommer många samtidigt.

Den här bilden gör mig så otroligt glad. +39 minuter på en vecka! Så härligt! Här har varit ganska kallt, men sol och takdropp på dagarna. Vårt uterum är oisolerat, men vi har kunnat sitta där och dricka kaffe. Livet börjar återvända.

”Smält min is,
låt min snö
gå i tö”
suckade vintern till våren. 

”Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker,” sjöng våren.
             Gustaf Fröding

Vänligen Lena