Påsken har en förmåga att rusa iväg. I år inskränkte påskpyntet sig till en gul duk på köksbordet och påskservetter. Visst ja, gula ljus i staken på bordet också!

Våren kom tidigt i år och just nu så är det full fart på odlingarna här inne. Varje ljus plats utnyttjas. Så här kan det se ut.

Nästa vecka ska vi städa växthuset och då får plantorna flytta ut. Det blir faktiskt skönt att få ordningen tillbaka igen.

Här har Håkan utfört en lagning av grepen. Och nog gäller det att ha bra redskap när man arbetar i trädgården. Jag har en favoritspade som jag inte klarar mig utan. Ett redskap som jag ofta använder är en ”treklo” med långt skaft. Den rensar jag ogräs med och ibland hackar jag grästorvor med den. Sedan har jag snöat in på sekatörer. Jag har flera olika och ändå går jag och kikar på sekatörer i affärerna.

Håkan använder en annan sorts spade och även grepen och stora busksaxar. Sedan kör han ju en del motordrivna redskap också. Grävaren, motorsågar, kvisttugg och trimmer bland annat. Fast trimmer brukar jag också köra. Det blir ju så snyggt när man trimmat bort långgräset.

Vi har inga stora projekt i trädgården i sommar. Det blir ett nytt jordgubbsland som snart är klart. Håkan har också byggt en inhägnad till Marvin på framsidan. Där kan han springa lös och hålla oss sällskap när vi är ute.

Lyckades vara på plats när mosippan blommade. Det är ju så kort tid, snart står där bara några dunbollar kvar. Vitsipporna har också börjat slå ut. De här växer vid banvallen bara en bit från oss. En släkting till mosippan är backsippan och den har vi i rabatten. Den har knoppar och slår snart ut med blålila blommor.

Vi planerar att besöka en trädgårdsmässa till helgen. Så vi får se vad vi tar med oss därifrån… massor av inspiration hoppas jag!

Just inspiration och energi behöver vi få mycket av. Vi har båda känt oss orkeslösa och oinspirerande nu ett tag. Vet inte varför, men tänk om det är åldern som kommit ikapp oss! 😳 Kan det vara så??!! Huvudet vill så mycket, men kroppen protesterar högljutt.

Norrskenskoral

Jag har nog ej stort mera vett än min katta
och medger förvisso så ödmjukt och gärna 
att trots alla mödor jag inte kan fatta
hur avståndet mäts till en nyupptäckt stjärna. 

Dikt av Alfons Nordlander ur boken Snöglöd – poesi från Sorsele.

Vänligen Lena

I mitt förra inlägg utlovade jag bilder på vårt ”nya” sovrum. Det har varit kämpigt. Vi åkte på nån riktig elaking till flunsa som tog alla krafter från oss. Trots det har Käre Håkan jobbat på och nu är det klart. Jag tar inte åt mig äran för något annat än uppstädningen och ”piffet.”

Före; väggarna i gult och orange med bård på mitten och garderober med gluggar ovanför.

Efter; väggarna målade i mörkt grönt och en fondvägg med blommig tapet. Skjutdörrar till garderoberna.

Nu har vi gjort ytskikten i sovrummet och kontoret/gästrummet. Vi har också gjort en renovering av köket. Det enda som återstår är badrummet och vi får se om vi gör något, eller helt enkelt låter det vara. 🤔

Vi trivs så bra i vårt hus i Arbrå. Hade en del förutfattade meningar om orten, men de har visat sig vara fel. Träffade en god vän som sa: Visst är det roligt när dina fördomar kommer på fall!

Jisses vad det tinar ute. Våren har kommit alldeles för tidigt. Vi har haft 14 plusgrader nu flera dagar och det har tagit hårt på snön. Nu ska det bli kallare, så då stannar det nog upp.

Det är spännande att se trädgården komma fram. Rhododendron är full av knoppar och Mahonians blad är bronsfärgade. Skymtar inga krokus ännu och jag hoppas de väntar tills kylan är över.

Vill slå ett slag för vår Lille Vän. Han tvingar oss ut och röra på oss. Visserligen var det inte så roligt att gå ut med 39 graders feber… tur att det finns Alvedon. Eftersom det är mycket sport på tv:n så behöver vi röra på oss mellan åken.

Det sägs att människans bästa vän är hunden och det stämmer verkligen. Ibland har jag svårt att fatta att han kom in i våra liv och ger oss så mycket glädje. Det är en lycka att just vi blev utvalda till att bli Marvins människor.

Ja, egentligen borde jag väl skriva en massa om Trump, kriget, världsläget och matpriserna. Men jag avstår för det gör mig så deprimerad. Just idag fokuserar jag på min lilla värld.

Hundar är inte hela världen,
men de gör världen hel.

Vänligen Lena

räcker inte till. . . .

Det är svårt att ta in det som hänt i Örebro. Känner bara en stor sorg och hittar inga egna ord.

Därför citerar jag Drottning Silvia: – Jag har en stor önskan till hela svenska folket… vart tog det fina Sverige vägen? – Jag vill verkligen be alla att hjälpa och bygga upp det igen.

Hon säger det jag tänker. ❤️ Och för de anhöriga och alla som drabbats citerar jag Mikael Wiehe:

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan 
Vi har sett med samma ögon, vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida.

Du är med mig vart jag går 
Genom månader och år
Du är med mig alla dar, du är med mig vart jag far
Du är den jag kunde va

På det personliga planet är jag glad över att dagen blir längre och solen stiger allt högre. Det blir litet lättare för varje dag. Här har vädret varit så omväxlande. Det fryser ena dagen och regnar andra dagen. Resultatet blir att det är svinhalt ute. Jag fick vara väldigt försiktig när jag gick morgonpromenaden… ok, många anser väl inte att det är morgon 10.00, men för mig är det så. Åtminstone vintertid, på sommaren är jag vaken tidigare.

Vi, eller egentligen mest Håkan håller på med ett projekt. Sovrummet behöver en makeover. Som ni kan se av bilden så går väggarna i gult och orange. Visserligen är det mina favoritfärger, men inte på väggarna.

Tyvärr kan vi inte bära ut vår säng, utan vi får slänga över ett skynke medan vi slipar och grejar. Sen sover vi i röran på natten. Jag har lite svårt med att ha stökigt inne, men jag har en tydlig målbild som gör att jag härdar ut. Lovar att lägga in före- och efterbilder senare.

Tag vara på varandra!

Vänligen Lena ❤️

Möten med människor i all ära, men mötet med naturen är det som ger mig mest. Ja, jag vet att det låter tråkigt, men jag är ju introvert och inte speciellt social av mig. Familjen och ett fåtal vänner räcker för mig.

Min barndoms natur består av kargt inlandsklimat i Lappland. Den centrala punkten är Vindelälven, en av de oreglerade älvarna i Sverige. Jag kan förresten rekommendera SVT-play. De har några dokumentärer om älvarna i norr och även fisket i älvarna. Riktiga pärlor!

Jag bodde i Undersåker i Jämtland i sju år och där upplevde jag en hisnande natur med fjällen och Indalsälven som rinner förbi byn. Men jag kämpade med korta somrar och svårt att odla. Ofta var det samma temperatur på nyårsafton och midsommarafton.

Det är i Hälsingland som jag bott största delen av mitt liv. Efter sejouren i Jämtland flyttade jag tillbaka hit. Och till min stora glädje verkar min käre Jämte också trivas här.

Jag har bott i Sörmland som längst söderut, men kommit fram till att jag inte klarar av att bo utanför Norrland. Är medveten om att de som bor i Norrbottens och Västerbottens län tycker att allt söder om Umeå och rakt västerut inte är riktiga Norrland.

Men jag trivs så bra i Hälsingland, tycker att landskapet har allt. Bergen, sjöarna, älven, skogen och även kusten. Dessutom är det ganska lätt att odla både grönsaker och blommor. Håkan gillar verkligen när fruktträden blommar och att senare på sommaren kunna gå ut och plocka äpplen och päron. Det gick inte i Undersåker. Han fick två äppelträd av sina barn när han fyllde sextio. De bar aldrig frukt, men vi grävde upp dem och tog dem med oss och här kan han skörda.

Även om vårvintern är fin så längtar jag till riktiga våren och maj som är min månad. Jag fyller ju år i maj och häromdagen pratade jag med Håkan om hur mycket jag fyller. Fick räkna efter… hmm, det är 2025, då måste jag fylla sjuttiofyra! Det är en anmärkningsvärd siffra. I min ålder så är livskvalitén mycket beroende av hälsan. Därför tar jag ingenting för givet, utan försöker att vara glad för varje dag. Är medveten om att det kan ändra sig väldigt snabbt.

Så jag avslutar med några versrader ur en låt av Kenta Gustafsson:

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar 
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida. 

Vänligen Lena

slut, slut, slut
julegranen kastas ut, ut, ut,
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
ty det har han lovat.

Jamen, då var både jul och nyårshelgerna över. Någon julegran hade vi inte, så den kastade vi inte ut. Däremot hade vi ljusstakar, stjärnor och en del annat som hör julen till och det är nu bortstädat.

Jag kan inte annat än glädjas när helgerna är över och vi hunnit en bit in i januari. Visserligen är januari väldigt lång. Jag vet att den har trettioen dagar, men det känns nog som dubbelt så mycket. Det gäller att sysselsätta sig för att korta av vintern. Vi har ju all vintersport att kolla in, sedan kanske vi tar oss an ett tapetseringsprojekt. 🤔

Nog är väl årets första tulpanbukett den allra finaste. Vi har en röd amaryllis som blommar fortfarande men den får stå i fönstret när tulpanerna tagit plats på bordet.

Badhuset i Arbrå är också ett bra ställe att fördriva tiden på. Det är ett litet badhus, men det är ganska varmt i stora poolen och även i luften. Som pensionär kan vi ju gå på dagarna när andra jobbar och barnen är i skolan, så då är det inte så mycket folk där. Rekommenderas varmt.

Idag läste jag en artikel i Expressen. Det var Tommy Salo, den legendariske målvakten i Tre Kronor, som uttalade sig om hatet på sociala medier mot Juniorkronornas målvakt. Jag har så svårt att förstå hur man kan skriva en massa hat och hot på nätet. Ingen borde skriva något som han eller hon inte kan säga rakt i ansiktet på personen i fråga. Och vem kan ställa sig framför en nittonårig målvakt som gjort ett kanonjobb, men släppte in en lurig puck på slutet, och säga till honom att han är värdelös och usel och än värre saker? Det skulle nog inte gå att se grabben i ögonen och uttala samma hat som skrivs på sociala medier.

Det är också en massa tyckande om Lee Christiernsson som ska dejta i ett tv-program. Kan vi inte bara låta alla få vara som de vill? Det är ju bara att titta på ett annat program om man inte gillar det. Vi har ju så stort utbud att titta på, så det borde inte vara ett problem.

Hur kommer världen att bli om vi inte kan tolerera olikheter? Vi behöver inte gilla allt, men visa tolerans. Och att såga en hårt arbetande nittonåring hockeymålvakt med fotknölarna, det är så bedrövligt. Var kommer allt hat ifrån? Är verkligen så många så fulla med hat, och varför? 😢

Avslutar med en solnedgång. Det har varit många vackra sådana i vinter. Hos oss går solen ner över Torbjörns tak. 🤣

Vi har besökt några loppisar senaste veckan och då kollar jag alltid efter poesi. Hittade en diktsamling med poesi av Sven Lidman som jag nu citerar ur:

Aldrig en stjärna blekare
brann under himmelens blå,
aldrig en flöjtton vekare
bragte mitt hjärta att slå.

Aldrig mitt sinne hetare
bränts av den snyftning jag kvävde.
Tid blev ej smärtans mätare,
evigheter jag levde. 

Sköt om er nu och ta det lugnt med snöskottning och i trafiken.

Vänligen Lena

Nu är det jul igen. Det här blir den sjuttiotredje julen i mitt liv. Kommer inte ihåg de allra första jularna, men när jag var barn så var väl julafton en enda lång väntan på julklapparna. Kommer också ihåg att min mamma inte gillade julen. Det var pappa som åkte iväg till affären och köpte nötter och julgodis åt oss.

Jag har en ganska avslappnad inställning till julen. Jag bakar lite och fixar julmat, speciellt om vi får gäster till jul. Men i övrigt så är jag nöjd med lite julstämning bara. Har inte heller några problem med att fira julen bara på tvåmanhand.

Vi firar ju även bröllopsdag på julafton, så lunchen blir inte julgröt, utan bubbel och tilltugg.

I år har jag inte lyckats få till något kyrkobesök. Tycker det är fin julstämning med kyrkorummet och julmusik.

Här håller sporten oss sällskap även när det är jul. Tour de Ski och juniorVM i hockey får vi gotta oss åt. Ett favoritprogram till jul är Tomten – en vintersaga från 1941. Hilda Borgström läser Victor Rydbergs dikt Tomten och det gör hon med bravur. Den gamla svartvita filmen med tomten som går runt och pysslar på gården gör nånting med mig.

Vi har väldigt lite snö i år så jag visar en bild från 2017 i Undersåker. Det var väldigt fint ljus den dagen.

Apropå ljus.

Det har varit väldigt fina solnedgångar och här lyckades jag fånga några strimmor efter flygplan över grannens tak. Även om jag inte är ressugen så väcker flygplan och flyttfåglar nån slags längtan hos mig.

Vill önska alla en God Jul med en bild från instagramprofilen mental.aspect

Vänligen Lena

Nu går vi i väntans tider, eller egentligen så väntar då inte jag på nånting speciellt. Inte ens på jultomten! 🧑‍🎄 Skulle jag skriva önskelista så hamnar ”fred på jorden” högst upp och det vet jag inte om jultomten kan åstadkomma.

Men nog ska vi få till lite julstämning tillsammans med nära och kära. Och det bästa är då våra dagliga promenader med Marvin, som vi gör vardag som helg.

Nu har vi i alla fall litet vitt på marken och ganska kallt. I skrivande stund har vi en fantastisk solnedgång över hustaken.

Jag gillar ju att fotografera och tycker att den bästa kameran är den jag har med mig. Följaktligen mobilen. Håkan investerade i en mobil med Hasselbladkamera. Men den är android och jag kan inte tänka mig annat än iPhone. Alltså var jag ”tvungen” att byta upp mig litet för att ens komma i närheten. 🤣🤣

Det här med att fota månen är ju en riktig utmaning och där lyckas jag inte riktigt med mobilen.

Här kommer en kavalkad bilder tagna med mobilen.

Klicka gärna på bilden för fullformat. De bästa bilderna är de som är tagna i ”morgonljus”.

Vill bara påpeka att Håkans mobilbilder av månen är ljusår från mina. Så jag fick ta fram Gamla Bettan för att ens komma i närheten.

Gamla Bettan är för min del en Nikon systemkamera. Ovanstående bild tog jag dock utan stativ. För att få en riktigt bra månbild krävs stativ och självutlösare.

Apropå månen så blir jag också hänförd av stjärnhimlen. Det är något ursprungligt och tryggt med stjärnor och planeter. Ända sedan jag var barn och tog sparkturer tillsammans med min kompis på kvällarna har stjärnhimlen fascinerat mig. I Rågoliden på 1960-talet fanns inga ljusföroreningar, inte ens gatlysen. Och ibland brann norrskenet så det nästan sprakade.

Vi har ju ett spabad placerat på trädäcket med utsikt söderut. Jag älskar att bada den här tiden på året när det är klart väder och jag får bada under stjärnorna. Snart dyker Orion upp i söder med sitt gyllene bälte. Senast vi badade såg vi ett flertal satelliter. Kändes nästan obehagligt att vara så bevakad uppifrån.

Jamen, nu får ni ha en fortsatt fin advent oavsett om ni väntar på något eller inte.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupill.
Ty mörkt är allt som ljuset,
med bävan längtar till. 

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Dikten är skriven av Erik Blomberg och gavs ut 1920, två år efter första världskrigets slut.

Vänligen Lena

Idag fredag 15 november har vi haft +12 grader. Helt grymt! Jag är ingen vintermänniska, så kylan får gärna dröja. Vi har kunnat äta lunch i uterummet flera dagar denna vecka. Det behövs bara lite sol så värms det upp direkt.

Men ok, det blir litet ljusare när snön kommer och så vill jag ju gärna kolla vintersporten på tv och till det behövs det snö. Imorgon startar Vinterstudion och skidskyttet drar igång. Så gör även utförsåkningen och som grädde på moset är det CurlingEM också.

Tur att det inte är Formel1 i helgen! 😂😂

Här kommer några bilder från våra promenader längs Ljusnan med Marvin. Vi börjar få rutin på hundpromenaderna och jag trodde väl aldrig att det skulle hända, men jag längtar faktiskt ut och röra på mig.

Även gamla tanter kan ändra sig och jag är väl beviset på att det är aldrig för sent. Idag blev det både simhallen och promenad.

Tog en tur runt sjön Vågen i Bollnäs och Marvin gillade alla fåglar som han försökte jaga. Som tur är har de vingar.

Men nu är det snart advent och då får vi försöka leta fram ljusslingorna och testa om de går att använda. Sen blir det några pappersstjärnor och ljusstakar. Just nåt mera blir det inte. 🧑‍🎄 Julen kommer och julen går hur jag än gör. Det är roligt när ”lullullet” plockas fram till advent, men jag undrar om jag ändå inte tycker det är roligast i januari när skräpet åker ut. In kommer då ofta en stor bukett tulpaner i olika färger som liksom påminner om att vi ”tippat över” på rätt sida av vintern.

Nej, nu ska jag inte rusa iväg, utan försöka vara i nuet. Det är tyvärr något som jag inte är särskilt bra på. 😏

Julen kommer ju från den kristna traditionen. Vi har lyckats ändra den till att vara en högtid med storkonsumtion till glädje för handlarna. Jag tror nog att vi slår rekord för julhandeln även i år trots lågkonjunktur. Massor av julklappar och massor av mat och inga pengar kvar i januari.

Här kommer en dikt till oss alla som har svårt att vara i nuet och lever livet nånstans längre fram när allting ordnat sig.

Vänligen Lena

Närhet

Fånga ett ögonblick 
njut av dess närhet 
Följ en snöflingas
virvlande dans
Ta till dig 
det enklas skönhet
Lyssna till tonen 

… från stillhetens kör.

Dikten är skriven av Eva Abrahamsson och är hämtad ur antologin Ur svenska hjärtans djup.

Om jag går så där jättelångt tillbaka som till min barndom så tror jag inte att vi firade varken Allhelgona eller Halloween. Vad jag minns så var det en halvmeter snö till allhelgona, så det var inte att tänka på att åka till kyrkogården. Dessutom var min farmor begravd i Sorsele och dit var det tre och en halv mil. Nej nej… Och halloween hade jag inte ens hört talas om.

Det sägs ju att Sverige är det land i världen som mest ”tar efter” USA. Då är det väl inte så konstigt att vi numera firar halloween. Egentligen är det nog mest barnen som firar. De klär ut sig och knackar på och frågar om bus eller godis. Vi har varit förskonade från dessa besök och tänkte inte på att köpa hem godis. Tror ni inte att det kom ett gäng barn och ringde på dörren . Håkan skötte det där på ett bra sätt, men barnen blev nog besvikna.

Vi har sått ett gäng pumpor i år som blivit jättestora och fina.

Måste nog ta mig i kragen och gröpa ur en som vi kan tända ikväll.

Och så blev det. Vi firar både Allhelgona och Halloween.

Nu tänker jag faktiskt avsluta med en bön skriven av prästen Susanne Dahl. Och det är en bön för oss levande.

Det här är en bön för allt det som inte blev
För hopp som grusades. För drömmar som brast.
För kärleken som inte räckte till.
Kan du vara en Gud också för det?

Det här är en bön för smärtan i det som togs ifrån mig.
För skulden över det jag slarvade bort.
Kan du vara en Gud också för det?

Det här är en bön för orden jag borde ha sagt,
men som aldrig kom över mina läppar.
För tystnaden och stumheten 
Som lade sig emellan oss.
Kan du vara en Gud också för det?

Det här är en bön för allt som blev ogjort.
Handen som inte sträcktes ut av rädsla för att bli avvisad.
Kan du vara en Gud också för det?

Vänligen Lena

Förrförra helgen tillbringade vi i Jämtland. Håkans två bröder och en av svägerskorna fyller jämt i höst så vi firade alla med god mat och umgänge på Frösö Park.

När vi kom hem från Jämtland däckade Käre Mannen i en rejäl förkylning. Han låg i två dagar, slöade en dag, sedan var allt som vanligt. Lagom till att han blev pigg så kroknade jag. Men jag blev aldrig sängliggande, utan höll mig på benen. Mest halsont och hosta och ont i kroppen. Det tråkiga är att det fortfarande håller i sig efter en vecka. Liksom varannandagsflunsa! Jag menar, igår städade jag hela huset och idag känner jag mig ganska slö! 😏 Vad kan det bero på?

Nej, nog om det.

När vi går våra hundpromenader går vi ofta längs älven en bit. Ok, senaste dagarna är det nog Käre Mannen och Marvin som släpat mig runt. 😟 Men här kommer några bilder från utsikten på promenaden.

Jisses vad glad jag är över att kunna kliva rakt ut i naturen. Visserligen bor vi med grannar omkring oss, men det känns ändå lantligt… och så har vi gångavstånd till Corner, en riktigt bra restaurang med god mat och bra priser.

Den här lilla krabaten, Marvin, har verkligen berikat oss. Och, tänk vad klok han är! Innan vi skaffade hund bestämde vi att Håkan skulle ta morgonpromenaden eftersom han är morgonpigg. Men Marvin kliver inte ur sängen förrän jag går upp. Han har lärt sig våra rutiner. Ofta tar vi kaffet efter lunch ute i uterummet, så när jag sätter igång kaffemaskinen går Marvin till dörren till uterummet. Han vet också så väl när vi klär på oss och ska gå ut om han får följa eller vara hemma. Det fungerar också bra att åka husbil med honom. Han sitter fastspänd i ett bälte, men kan välja att ligga på sätet, eller på golvet.

Nej, nu ska jag ta itu med dagen. Klockan är halv elva och jag sitter fortfarande i morgonrock.

Life starts all over again 
when it gets crisp in the fall.

F. Scott Fitzgerald

Vänligen Lena