Den månaden gör väl ingen glad, men med en del åtgärder så går det att härda ut.
Det första tipset är helt enkelt att acceptera den här gråa och dystra november. Acceptans är liksom halva jobbet. Och det finns ju ändå inget vi kan göra åt vädret. Om det nu bestämt sig för att låta molnen nudda marken och svepa in oss i massivt grått, så är det inget vi kan påverka. Alltså är det bara att gilla läget!
Så småningom kommer snön och då blir det i alla fall litet ljusare. Sen kan man faktiskt fuska och börja tända en del adventsljus ute.


Idag kunde jag följa med på en liten promenad med Marvin. Det är flera veckor sen sist och det var verkligen roligt. Bara att se hans glädje gör hela dagen ljus. 😀
Jag har stora problem med mitt knä och nu blir det remiss till ortopeden. Vi får se vad som händer. Jag har ställt in mig på att det blir operation, så allt annat är positivt.
Ett sätt för mig att klara av november är att läsa böcker. Som jag skrivit tidigare har jag läst massor ända sedan jag var barn. Idag är jag lite bekväm och lyssnar mest på böcker. Men jag gör undantag.
Vi tittade på dokumentären ”Morden och Malå.” En av de medverkande är min gamla kompis Britta Stenberg. Vi växte upp på varsin sida av Vindelälven. Jag blev så glad över att se henne och tog kontakt. Hon har nyligen gett ut en diktsamling som hon skickade till mig.

Jag blev väldigt berörd av Brittas bok. Läs den! Hon använder poesin för att skildra sin historia och uppväxt. Själv förflyttas jag till min barndom och återupplivar en del gamla uttryck som jag nästan glömt, eller kanske bara gömt.
Slå lake! Lakalevern som var en delikatess! Brittas mamma kallar den fulogagnelifisken och slängde den åt räven.
Vämmarnsbyxen (vadmalsbyxor)… då tänker jag på när pappa kom hem från ett dagsverke i skogen. Hur mamma hängde upp hans vämmarnsbyxen ovanför vedspisen och hur det låter när de frusna byxorna börjar tina och dropparna faller på spisen. Ptjiisst, ptjiisst… Kan tillägga att det inte luktade parfym precis av byxorna. 🤭
Önskar dig en fin dag med en dikt av Erik Axel Karlfeldt.
Höstvisa (utdrag)
Bak trappans jungfruvin du står på vakt,
och när från ljustring sent jag återvänder,
ur fönstrets mörker hälsar mig din röst;
din blick har följt mitt bloss längs älvens stränder.
Vad lust att älska i den kära höst!
Vänligen Lena

fin läsning🥰
GillaGilla