Kan det vara sista varma höstdagen? I alla fall så gäller det att ta vara på den och det har vi gjort.
Nu tömde vi alla krukor (nästan) och plockade in allt ”lull lull.” Lyktorna får stå kvar tills marken börjar frysa, det är ju nu i höstmörkret som de behövs.
Vi använder uterummet som sluss, övervintrarna får stå där ett tag innan de förpassas till vinteridet. Idet är ett isolerat hundhus där vi även har en extra frys stående. Där arrangerar Håkan växtbelysningen som går på timer och en värmefläkt som håller ca tio grader.
De stora växterna är ett citronträd och ett olivträd. De har hängt med oss i sex år nu, ungefär, och snart har de vuxit ur alla krukor och tar väldigt stor plats. Vi får nog beskära ordentligt till våren.
Här är en kavalkad av pelargoner som också ska in i hundhuset. Men vi behåller dem i uterummet så länge det går. När vi tar in dem måste vi klippa av alla blommor så att det inte blir så skräpigt. Blomman på sista bilden är en dipladenia som vi fått av våra grannar och hoppas kunna övervintra.
I hundhuset, eller idet, som vi brukar kalla det, gömmer vi även några olika sorter av oxalis (klöver), och även agaphantusen. De ska vissna ner och förvaras mörkt och svalt, så vi täcker dem lite för att inte ljuset ska tränga in.
Trots att jag nästan inte kan gå på grund av mitt onda knä så tittar jag runt i trädgården och funderar på vad vi ska odla nästa sommar. 😅
Varje höst säger jag: – Nästa år ska jag inte ha lika många krukor!🤭 Håkan skrattar och tror inte på mig. När vårsolen kommer är det svårt att hejda sig.
Vi tog en liten tur med husbilen helgen som var. Solen sken och vi hade inget annat för oss. Men nu blir det nog till att städa ur den, tömma den på vatten och dra på vintermössan. Tidigare åkte vi även några turer på vintern och vi har dubbade vinterhjul till den. Men nu får den stå vintertid, känns lite för jobbigt. 😏
Avslutar med några ord som jag läste och som berörde mig i all enkelhet.
JU ÄLDRE JAG BLIR
DESTO SNABBARE SIMMAR
JAG GENOM ÅREN
Vänligen Lena
Livet vid 70+ 