Tankar om hösten

Nu är den nog här… hösten. Jag har en blandad inställning till hösten. Luften är hög och frisk, naturen blir färgglad och trädgården ”lugnar ner sig.”

Jag brukar bli sugen på att städa och rensa och att förnya litet hemma. Det är också mysigt att tända ljus och liksom boa in sig.

På den negativa sidan så medför hösten att mörkret kommer och dagarna bli kortare. Det vänder inte förrän vid jul, och just nu känns det avlägset. Hösten kan också vara väldigt grå och dyster. Men när träden står nakna ser vi ända ner till älven.

Idag gick vi en promenad runt Vågen i Bollnäs. Jag har problem med ett knä och får inte anstränga det. Har ju en ny knäled i mitt vänstra knä. Innan operationen hade jag haft ont så där i trettio år ungefär. Men i mitt högra knä har jag aldrig haft ont… förrän nu. Det kom helt utan förvarning och jag har nu fått två sprutor i det och förhållningsorder att ta det lugnt. Det blir röntgen också så småningom.

Det svåraste har varit att jag inte kunnat gå promenader med Marvin. Har återupptagit det nu och hoppas att det fungerar.

I morgon ska vi försöka ta tag i det jobb som återstår i trädgården. Medelhavsväxterna och pelargonerna ska in till vinterförvaringen. Krukor ska tömmas och vi har fortfarande potatis kvar i jorden. Har också en del prydnader och vatteninstallationer som ska plockas bort. Vi rör inte perennarabatterna, utan de får vissna ner och skydda rötterna. Vi tar inte heller bort löven från gräsmattan, de ligger kvar till våren.

Brunbladigt silverax heter växten ovan. Den blommar sent och ibland hinner den inte slå ut, men i år är den i full blom. Den har också en ljuvlig doft som gillas av insekterna. Verkligen en växt som jag rekommenderar, bladen är ju också så vackra.

Önskar dig en fin och färgglad höst med mammas höstdikt

Höstlängtan

Du vackra sommar 
du har så bråttom 
spring ej så fort
så jag hinner med.
Jag ville leka
och plocka blommor 
få följa älven
dess muntra färd.
Men du är borta
vart tog du vägen?
Jag står här ensam 
med gula löv
och vinden sliter
i kala grenar,
och älven den
är så grå och trög.
Jag ville följa
med fågelsträcken,
långt bort dit
sommaren aldrig dör. 

Nanna Dahlberg

Vänligen Lena