Möten med människor i all ära, men mötet med naturen är det som ger mig mest. Ja, jag vet att det låter tråkigt, men jag är ju introvert och inte speciellt social av mig. Familjen och ett fåtal vänner räcker för mig.
Min barndoms natur består av kargt inlandsklimat i Lappland. Den centrala punkten är Vindelälven, en av de oreglerade älvarna i Sverige. Jag kan förresten rekommendera SVT-play. De har några dokumentärer om älvarna i norr och även fisket i älvarna. Riktiga pärlor!
Jag bodde i Undersåker i Jämtland i sju år och där upplevde jag en hisnande natur med fjällen och Indalsälven som rinner förbi byn. Men jag kämpade med korta somrar och svårt att odla. Ofta var det samma temperatur på nyårsafton och midsommarafton.
Det är i Hälsingland som jag bott största delen av mitt liv. Efter sejouren i Jämtland flyttade jag tillbaka hit. Och till min stora glädje verkar min käre Jämte också trivas här.
Jag har bott i Sörmland som längst söderut, men kommit fram till att jag inte klarar av att bo utanför Norrland. Är medveten om att de som bor i Norrbottens och Västerbottens län tycker att allt söder om Umeå och rakt västerut inte är riktiga Norrland.
Men jag trivs så bra i Hälsingland, tycker att landskapet har allt. Bergen, sjöarna, älven, skogen och även kusten. Dessutom är det ganska lätt att odla både grönsaker och blommor. Håkan gillar verkligen när fruktträden blommar och att senare på sommaren kunna gå ut och plocka äpplen och päron. Det gick inte i Undersåker. Han fick två äppelträd av sina barn när han fyllde sextio. De bar aldrig frukt, men vi grävde upp dem och tog dem med oss och här kan han skörda.
Även om vårvintern är fin så längtar jag till riktiga våren och maj som är min månad. Jag fyller ju år i maj och häromdagen pratade jag med Håkan om hur mycket jag fyller. Fick räkna efter… hmm, det är 2025, då måste jag fylla sjuttiofyra! Det är en anmärkningsvärd siffra. I min ålder så är livskvalitén mycket beroende av hälsan. Därför tar jag ingenting för givet, utan försöker att vara glad för varje dag. Är medveten om att det kan ändra sig väldigt snabbt.
Så jag avslutar med några versrader ur en låt av Kenta Gustafsson:
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida.
Vänligen Lena
Livet vid 70+ 
Mina ögon föll hastigt på din kommentar i Ankis bildblogg, blev nyfiken och här är jag. Livet efter 70 + ett hörn av eftertänksamhet, jag gillar den titeln. Åren som går ger oss återblickar, vi tänker efter. Kanske vi till och med återupplever med det perspektivet vi har idag. Jag har sett dokumentärerna om älvarna i norr, så fint få följa. Du avslutar med den fina visan som var med i Lars Lerins första program där han bjudit in människor med missbruksproblem för att samtala och måla.
GillaGillad av 1 person
Tack för att du hör av dig. Ja, perspektivet har ändrats med åren och livsbruset hejdar sig en smula efter sjuttio. 😍
GillaGilla
Tove är det som finns bakom den där gravataren som jag fick mig tilldelat hos Anki av WP 🌞
GillaGilla
Ser att Tove lyckats kommentera, så jag gör ett nytt försök! Orkar inte upprepa min långa kommentar som nekades, utan konstaterar bara att vi tänker ganska lika och är lika gamla 🙂
Vackra, vackra bilder!
GillaGillad av 1 person
Bra att det fungerar.
Roligt att du gillar bilderna.
GillaGillad av 1 person