Första juli…

Så är både maj och juni till ända. Vilket väder vi haft, det har varit mycket sommar och då har vi juli och augusti kvar.

Vi har gjort ett par turer med husbilen, i övrigt har vi bara varit hemma och njutit av trädgården. I år växer det så det knakar. 😂

Vi har satt upp ett litet växthus som rymmer precis det vi vill ha. Det är Håkan som sköter om växterna i växthuset, och det gör han med besked. Vi hann inte förgro så mycket utan vi har köpt några färdiga plantor. Vi brukar också sitta där inne och filosofera ibland. Det är bra att det är placerat intill odlingslådorna så att allt finns inom räckhåll. Kryddor, sallad och rädisor har vi ätit länge nu. Rädisorna måste vi så om och snart även salladen som växt sig för stor snart.

Även rabatterna frodas och är väldigt fina i år. Vi har också grävt upp en ny rabatt där vi ska plantera pioner.

Ett av sommarens projekt är ”Stenröset.”

Vi hade tänkt gräva en damm vid trädäcket, men det fick bli ett stenröse med balja och solcellsfontän. Det blev riktigt bra och och mera lättskött.

Jag måste säga att vi är ett bra team, Håkan och jag. Vi jobbar så bra tillsammans och har också roligt. Oftast så har jag ett projekt och börjar gå loss med spaden. Sen tycker Håkan att det går sakta och kommer och hjälper mig. 🤣🤣 Faktiskt har jag grävt ganska mycket grästorv, jag har rensat och donat. Inte en enda gång har jag tänkt på att jag har ett konstgjort knä, tvärt om… jag har ju inte ont längre. Vilken vinst! Tänker inte heller på att jag har förmaksflimmer, men vattenflaskan är min ständiga följeslagare.

Ja, som ni förstår så handlar det mesta om trädgård just nu. Går mest omkring och njuter och luktar på blommorna. 😊 Men visst hinner vi med en del annat också. Det är ju mycket som händer just i juli och det är roligt att vara hemma och kunna ta del av utbudet. ”Hemester” kallas det tydligen. 🤔

Just nu har vi också underhållning på kvällarna i form av Fotbolls-VM.

Här kommer en riktig sommardikt av Evert Taube,

Vänligen Lena

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången,
aftonen
den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Evert Taube