Äntligen vår…

Nu smyger våren in. Den gör framsteg och vi fylls av förväntningar. Men efter några dagar tar den ett steg tillbaka som en äkta finsk jenka.

Nu är i alla fall den mesta snön borta och lökarna börjar titta fram. I ett svagt ögonblick bar jag ut pelargonerna i uterummet. Men nu är de tillbaka till fönstret i vardagsrummet. Det är fortfarande litet för kallt på natten för att de ska få bo i ett oisolerat uterum.

Ja, nu börjar ”min tid” och maj månad är min månad. Alla förväntningar, alla planer och nöjet att följa vårens framfart.

Vi har också börjat fixa i husbilen. Sängkläderna ska vädras och så vill jag gärna städa av litet innan vi kör igång säsongen. Tidigare har vi gjort några turer även under vintern, men i år har vi inte rört den sedan i oktober.

Bilden ovan är tagen i juni 2020 längst Vildmarksvägen. Minns att det var väldigt varmt samtidigt som snödrivorna reste sig vid sidan av vägen.

Håkan och jag pratade idag om vad som driver människor. 🤔 Minns filmen som jag såg på tv för lääänge sedan om Stanley och Livingstone med Spencer Tracy i huvudrollen. Om jag minns rätt så var Livingstone en upptäcktsresande som försvann i Afrika och journalisten Stanley gav sig iväg för att leta upp honom. Livingstone drevs nog av spänningen i att upptäcka nya områden och att vara först att göra det. Stanley kanske såg det hela som journalisten som ville göra ett scoop.

Idag verkar många söka upplevelser och äventyr. Det är väl dessa människor som för mänskligheten framåt. Såg förresten att Ingemar Stenmark börjat med stavhopp och jag är säker på att han kommer att lyckas. För det där med att tävla det kan han!

Jag var ju tvungen att reflektera över vad som drivit och fortfarande driver mig. Och det är absolut inte adrenalinkickar! Inte är jag tävlingsmänniska heller, jag lät oftast barnen vinna i spel för jag tyckte synd om dem. 😏

Men jag kom fram till att det är nog skapandet. Det har varit den röda tråden hela mitt liv.

Av och till har jag ägnat mig åt måleri, både olja och akvarell. Under många år huserade jag i ett av kyrkstallarna i Färila under Färilaveckan. Gjorde även smycken och hade studiecirklar i måleri.

Trädgård och odling är är även en form av skapande som också följt mig genom livet. Jag var trädgårdsintresserad långt innan det blev så populärt som det är idag. Har ju flyttat en del under åren och överallt har jag lämnat kvar något i trädgården som är mitt verk. Men jag tänker att det är väl någon annan som får glädje av det. Jag har ju haft roligt under tiden.

Sen har vi skrivandet! I skolan skrev jag långa uppsatser och hade bra betyg i svenska. Och det är väl eftersom jag älskar att skriva som jag terroriserar er med dessa inlägg. Har en liten fundering på att skriva några berättelser här som jag delar upp litet och gör som en följetong av…. hmm, skulle det vara något? 🤔

Sen gillar jag fotografering, heminredning, handarbete… ja, allt skapande. Det kanske är det som är problemet. Jag kanske borde ha ägnat mig åt en sak bara och inte splittrat mig. Men, allt är ju roligt! 😂

Nu ger jag mig för denna gång. Kommentera gärna här eller på facebook och berätta vad som driver dig.

Vänligen Lena